det är eldhaven i ditt hår som bränner mig på korset likt trötta tändstickor
det är den relativa smittan du för med dig beroende på hur du betraktar våra och övriga män i skors ögon
det ögonblick vi får vila i frid likt köttet på kroken är du källartrappan till självcensuren
du ler och i samma led som de tänder du visar rör sig i brister huden och stärkelsen tappar all sin kraft
dröjer du och du och du kring en symfoni vid klockslagsfirande är du drottning över kropp och hjärta
du och du och du och du
ni kan alla min historia och vet på månaden exakt när jag kommer ge mig av på grund av er
det är klishéerna jag vill åt och er religion och allt annat i drogväg
det är revolutionen som syns avgrundande i flimmerblicken du ger mig på natten i en dröm
den fångar förgör övertar och försvarar
likviderar associerar patenterar förgrenar och förbehåller sig rätten att kränka dig, ditt vilsna jag, din själ, ditt överjag samt övertag
de vet inte ditt namn de vet inte vad du heter de pekar
du är den stad jag förbannar att jag föddes i
som en felplacerad fågel på hösten sjunger du försenat och evigt och fylld av svart
du kunde varit hundarna som springer ur sikte på glaciären där vi spenderade vår första sommar
i vårt kök försvann våra timmar tillsammans de drogs av en efter en
i vårt kök under forntiden i vårt kök dog våra fiskar en efter en
i vårt kök när vi lekte vårt tredje världskrig och blev varma
i vårt kök