Du kom på den tiden då staden fortfarande var oändlig
då skillnaden mellan sommar och vinter mättes i ljusår
Tårarna rullade lättare då
och ett löfte var något att hålla till döden
Vägarna genom skogen var aldrig för långa
så länge som din hand låg i min

Vi växte upp längst samma gata
med samma solstänkta kinder och flackande blickar
Delade ett liv
under en tid
som gjorde oss till de vi blev
Åren tvinnande starka band
mellan våra världar
som ingen kan kapa
Trots att våra tåg gick mot olika stationer

Jag vet att du alltid finns där
bara ett samtal bort
Och hur många knutar jag än knyter på min livstråd
så finns det ingen som jag värnar om som din

Kom ihåg det när vintermörkret tätnar
Kom ihåg det när vårsolen smeker

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta
saker som jag önskar att du visste
Men det finns ingen tid för sådant
för jag vet
att du lever ditt liv just här och nu
Tillskillnad från mig som snarare går baklänges

Sommaren sjunger snart sitt avsked till norden
och ännu ett år har runnit mellan oss

Men du ska veta att jag älskar dig Sofia
om möjligt
än mer nu
än då