Jag lider av endorfinism.

Åkomman smyger sig på sakta och är därför förrädisk. Den börjar ger sig till känna redan på morgonen när behovet att gå upp ur sängen gör sig påmint. Jag har försökt göra mitt bästa för att envist ligga kvar och trycka mellan lakanen, men det liksom pockar och drar…

Och så frukosten då, varken särskilt nyttig eller onyttig, utan kaffe och macka med leverpastej, juice eller frukt och bär ibland. Det jag själv vill, inte det nån hurtbullerispecialist flinar åt mig att jag borde! Järn och vitaminer skadar väl ingen? Och jag hävdar bestämt att en dos kolhydratiska fibrer är nyttig! Speciellt på morgonen inför hela dagens hålligång.

Tidningen, såväl på papper som på datorn, nyheter i inboxarna på e-post, face book, poeter.se och några till och så är jag bekant med såväl bekantas som obekantas liv och leverne. Maskineriet jag är insatt i rullar på.

Lunchen beror lite på vädret. Sol och värme föreslår lättlunch på altanen. Visst, visst, säger jag och klipper gräslök till matjesillen medan jag pratar med traktens katter och egna tomtens sniglar som kånkar runt med sina hus som de aldrig kan sätta ifrån sig, däremot smita in i när jag flyttar dem från salladsodlingen till annan plats. Jag försökte faktiskt servera vatten på fat häromdan, men nej, min salladsodling ska det vara.

På eftermiddan passar det att gräva ur komposten underifrån. Lökar behöver mat för att fortsätta vara lökar och utslagna blommor ska hållas på fortsatt gott humör. Och efter ett par timmars tur i skogen visar skörden av kantareller och antioxidantfullsmockade Vaccinium myrtillus hur blågul jag är i själ och hjärta.

Före middag 30 minuters simning för att olja åldrande leder, stretching för att få fjutt på förkortade muskler och en stunds hathayoga för att få hela paketet i harmoni med sig självt.

Knallröda paprikor fyllda med köttfärs och lök, sej med senapssås och ärtor, skaldjurssallad med augustis generösa energibomber, rökt kalkon, nykokta rödbetor med knaperstekt bacon och getost eller nåt som råkar vara rödlappat och därtill riktigt kallt svenskt rent och gratis vatten.

Och däremellan ännu mera riktigt kallt svenskt rent och gratis vatten, smultron, hallon, meloner av alla sorter, vinbär, rabarber. Och äppelträdets fyra olika sorter lovar kommande äppelpajer, sockerfritt mos och mogna frukter att glufsa i sig direkt från egna trädet.

På någon eller två av veckans kvällar smakar det gott med ett glas, gärna stort, rött vin och en bit whiskycheddar eller några nävar cashewnötter. Nån enstaka gång ett glas, gärna litet, god whisky. Allt till musik, en bra deckare på TV eller en bunt korsord.


Det konstiga med den här endorfinismen jag lider av är att jag mår bra, något som inte verkar vara särskilt samhällstillvänt, solidariskt eller allmänt inne. Många har under årens lopp försökt bota mig från detta abnorma tillstånd och tidvis har man lyckats, även om man bara lyckats knäcka symptomen, inte orsaken. Den återkommer hela tiden. Kronisk alltså.

Finns det fler som lider av endorfinism? Vi kunde bilda en patientförening!