Ett träd

jag omfamnade idag ett träd
ty denna varelse

verkade vara det enda i min värld
som stod relativt stilla

hennes stam
var sträv och varm

och nu luktar hennes kåda
gott på mina fingrar

Fri vers av Mikael Lövkvist
Läst 528 gånger och applåderad av 30 personer
Publicerad 2009-08-28 15:58

Skriv ut
Spara som PDF

Nils Teodor Vackert värmande 2011-09-04

© Birgitta Wäppling Det finns flera bottnar i denna dikt, med olika möjliga tolkningar. (Och kanske finns det också trädkramare av olika slag.) 2011-04-30

Per Teofilusson När allt passerar genom en eller rinner undan är det gott att luta sig om något eller någon med rötterna djupt nerkörda. Den där sista raden lyfter dikten till trädkronan! Hon, ja, mm.. 2009-09-05

Gunwale Vad ljuvligt det är - att det alltid finns en mättnad för vår längtan. Någonstans, helt nära. 2009-09-03

Bodil Sandberg oo vilken härlig dikt Mikael...annorlunda..jättevacker!!! varm applåd 2009-08-31

Gawain Träd. Vackrare folk finns inte,, snyggt. 2009-08-29

Lars P K en människa som jag tycker om har berättat för mig hur hon brukar krama träd och viska sin önskningar till dem. jag tycker om denna din bild, hur du använder medmänskliga närhetsbegreppet för att illustrera bekräftelsen av samhörighet med det runt omkring. vid första anblick kan det tyckas vara ett naivt anslag i din text men jag läser det som att det är Yggdrasil eller livets träd som omfamnas, symbolen för alltet; både dess början och dess eviga fortsättning. 2009-08-28

Marreb mycket vackert 2009-08-28

eva m h Sensuell trädkram 2009-08-28