Detta är en dikt till allt som glöms

Till allt som är vackert men inte observeras

Till all lyrik jag virkar ihop på vägen hem

Alla dikter som föds när jag ser på det osedda

Det ännu ej diktade

Till versen jag målade upp då jag smygtittade på det äldre paret som viskade sött till varan på bussen

Till sången som skrek i mina öron då mannen på tunndelbanan sa till den okända kvinna för honom, att hon var "Beautiful"
Han sa bara det inget annat, och där satt dem mittemot varan i minst en kvart, hon måste blivit så glad, han måste varit glad han med

Till pant poeten som varje dag springer med sin stora påse till fackla, olivkvistar runt huvudet, olympiad ringarna på en flagga om ryggen. Han är flaskornas hjälte, han springer graciöst mellan korgarna och skuttar var gång han räddat en burk.

Detta är en påminnelsens sång om allt som iakttas men aldrig möter pappret, allt som lämnas oupptäckt

Vi kan ha ett block och penna i fickan eller bara låta mystiken leva vidare