poesi är som konst

en okänd konstnär skänker dig sin konst
med guld och en själ som talar så duken nästan spricker
du tar emot och lägger på din vind
utan tack
låsas du som ingenting

en känd penslare får sin konst upp hängd på gallerier
alla tavlor är sålda innan de sålts, hänger mest där
för att visa dig vad du med det tunnare lagret
aldrig kan få
Vare sig det är en vit duk med ett snitt i mitten
eller abstrakt och för de avundsjuka pretentiös måleri

hur en okänd blir känd
varierar

frågan är
vad är kvalitet
vem bedömer

inte alla poeter kan få beröm på en dikt som bara
barar
som bara är

med en tunn rubrik
och texten jag är kär
kan
berömmelsen
reaktionen
kritiken
skilja
nåt så
oerhört

rätt
fel

det bedömer var
kvinna och man

ibland är det dock
helt
barockt banalt

jag vill själv kunna läsa utan vetskap om författare
vill ibland inte veta
vem du är
och bara
gilla
tycka
hata