Är du verklig när du skriver abstrakt?
Måste vara som ”Alice i Underland”.
Din hjärna slår hårt även hjärtats takt.
Hjärtat går fogligt; dresserad hund i band.

Eller är drömmen det verkliga livet?
En känslovärld som är din natur sann.
Glömt hämningar, inget är här givet.
Men du är sårbar, Akilles häl minsann.

Kanske de två världarna behöver varandra?
Tillsammans gör de dig hel som människa?
Nej för att orka i dessa världar vandra;
Flera pusselbitar vi här sakna!

Vilan; djupsömnen, meditationen.
Viljan; Själen ditt innersta väsen.
Tron; Orken som tar dig igenom sessionen.
Humorn; För här kan man ej vara kräsen…

Kanske är mina ord verkliga, svart på vitt?
Eller är du mitt i en mardröm du vill bli kvitt…
Ja avgörandet verkar inte riktigt vara mitt.
Vi drömmer ja i hur många procent i snitt?