- Jag är jordgubbar och svensk sommar och alla älskar mig. Jag är blå som himlen! Tjöt du lyckligt och sträckte dina tunna armar mot solen
- Jag är färgen grön, som gräset, viskade jag och strök försiktigt den varma grönskan kring dina fötter.
- Jag älskar dig för att du är min väg hem, ropade du över axeln medan dina fötter dansande tog dig allt längre från mig.
Då insåg jag för första gången att du verkligen var förlorad och luften gick ur mig.
Du snurrade förstrött en blodröd hårslinga kring lillfingret och virvlade iväg över ängen. När du var långt utom räckhåll andades jag till svar;
-Jag hatar att dina tår knappt snuddar vid marken längre.
Fri vers av rebeccalou
Publicerad 2010-04-27 19:29
Anaa
åh. ibland försöker jag mig på det här, med dialoger och meningsromantik. Men kära, det här har jag aldrig uppnått! Så hemskt väldigt fint!
2010-05-03
tehdog
OJ, den bokmärker vi javisst
2010-04-28