För en kort stund
var jag den
som lät vingarna lyfta
svävade bland molnen
tyngdlös och fri
För en kort stund
vinkade jag åt månen
på väg mot stjärnorna
fjärran från svarta hål
med hjärtat full av frid
För en kort stund
var jag den
som inte var rädd
den som släppte taget
om mitt tunga jordiska liv.
Fri vers av Elisabeth
Publicerad 2010-05-25 15:06