där gapar ett svalg under största trädet
ett mörker mellan de grövsta rötterna
ett slukhål in till tidernas slut
där roten gräver sig ner till glömskan
och dricker sångerna
för de mäktiga trädens kronor
den som har öron och tror han orkar
han kan väl lyssna
men aldrig någonsin
kan han förstå
Fri vers av Måna N. Berger
Publicerad 2011-01-19 01:39
doraedsäng
Det låter mörkt men är elegant.
2011-01-20
Ingela Svenson
Jag tolkar detta som att hålet är vägen över till något annat, från vår horisont obegripligt; så snyggt beskrivet!
2011-01-19
Larz Gustafsson
Jag tror att det hålet även finns inom oss.
2011-01-19