En tidig morgon på stranden
den låg öde, bara jag var där...
Då dök en kvinna upp, bredde ut sin filt
strax intill mig, sen tog hon upp en bok, jag
såg att den var skriven på franska...
Så tittade hon på mig och sa: -Så fint väder...
-Visst, svarade jag...
Hon böjde ner huvudet och började läsa.
Sen tog jag av mig mina skor och strumpor
vek sedan upp byxbenen högt...
Sprang sen ner till vattnet för att känna på vattentem-
peraturen och fortsatte i samma fart rakt ut i vattnet.
Då kände jag en iskall smärta, som for med blixtens
hastighet från tårna rakt igenom kroppen upp till
huvudet där det small till i hjärnan så jag helt
spontant skrek jag till, som bara den för att
smärtan i fötter och ben gjorde så ont.
Kvickt som sjutton vände jag om och
sprang igenom isvattnet tillbaka upp
till min plats igen och körde ner mina
iskalla fötter till värmen under sanden...
Då upptäckte jag att grannen slutat
att läsa och tittade med stora ögon
på mig och hon sa med tyngd på varje
ord till mig: -Är du en man? Jag sa blott: -What?
Det måste du väl ha sett vad jag är...
-Javisst såg jag det då, sa hon, när du satt här
uppe på stranden. Men när jag hörde ditt rop ifrån
vattnet då lät du, som en man för du: BRÖLADE! Det
var då jag började att tvivla på vem du var, det är
bara därför jag frågar...
Där avbröt jag henne och sa: -Du skall ha stort tack
för detta! För länge har jag funderat på varför jag
har så lätt att få manliga vänner. Aldrig förstått
varför. Men du la svaret i min hand. Jag talar
tydligen samma språk, som de gör...
Övriga genrer (Essä/Recension)
av Ewa-Britt Nilson
Publicerad 2011-05-13 10:48
Ezmeralda
Härlig och humoristisk text. Sanningen ligger väldigt nära min kära.
2011-05-16
ULJO
Intressant läsning
2011-05-13