Helt plötsligt så stod det framför mig en dag
trädet, det gamla och visa.
Under samma sol
under samma måne
var det också planterat en gång.
Det har upplevt och lidit precis som en man
som planterats av kärlek och lust.
Är det där av en mening,
eller var det ren tur
att det står där det står idag?
Var det ödet, en fågel eller rent av en gud
som bestämde dess framtid och liv?
Och hur är det med oss,
som är här just idag?
Månne trädet kan ge oss ett svar.
Fri vers av Han i Hörnet
Publicerad 2011-10-20 20:40
ej medlem längre
ser eken framför mig.. på en stor vacker gulnad äng med sin präktfulla gröna krona som hänger ända ner bland gräset..
2011-10-20
wildah
Underbart, du skriver så fint!
2011-10-20