Lampan är släckt och ögonen har inte vant sig vid mörkret ännu. Jag kan inte se honom, men jag kan höra honom och känna honom inuti mig. Hans nakna hud mot min… Jag hör hur hans andning blir allt djupare. Jag känner hur hans hårda kön kommer djupare in i mig för varenda sekund som går. Jag känner hur den egna kroppen spänner sig och hör mig själv stöna rakt ut i mörkret. Att jag hatade honom för någon timme sedan är glömt, likaså att jag låg och grät över hans beteende strax innan han kom hit. Nuet är det enda som spelar roll. Allt jag vill veta är hans nakna kropp ovanför min. Mina ben virade runt hans midja och hans hårda kön inuti mig. Våra sinnen är nämligen inte kapabla till att älska längre - men det är våra kroppar. Jag vet inte vad som hände… men det kändes som att vi bara dog helt plötsligt, och innan jag hann reagera var allt det fina mellan oss som bortblåst. Nu är sexet det enda vi har kvar - så snälla, låt det aldrig ta slut. För varenda gång vi älskat så har du dödat en liten del av mig, men att förlora dig är ändå det sista jag vill. Jag är beredd på att dö lite grand för att du ska stanna längre, för av någon jävla anledning så är du allt jag vill ha. Så snälla, lämna mig inte. Jag är inte redo. Fortsätt älska med mig, bara lite till. Det är du som förstör mig men också du som hälar mig – och jag kommer låta dig fortsätta förstöra mig, så länge som du bara känner för det.
Prosa (Kortnovell)
av nesilgne
Publicerad 2025-03-02 18:59