röran slingrar kletar
tänk den far i cirklar som
om den far i liknelser av ord
som trivs i par
sådan är var hans poesi likt
häckande drömfångare
jag hans amma enkel flicka
utan skor en kropp att trä
en simpel själ vars uttryck bar
en skopa ansvar utan
fingrarna i skyn de som luktar
av moralen den brinnande
får doft av kaprifolen
den vassa utan mardrömslika
folkhem
den utsökta brist av stänk
från schlagern
det saknas trots allt något
en essens av det unika är
ängsligt är det uttryck är
det valen
han är på platser unika
själsvåndor så passande
se slagen, så solkigt böjda aldrig
nedstänkta av kvalen är han
oviss finns pust av svaren
likt en försiktig vind som lyftes
utav fingrar
de som pekar i en riktning
om man tvivlar inte riktigt
vågar falla vågar storle som inte
heller våga fångas vågat leva
Det är för väl trots allt
att det finns rytmer
när livet gungar faller ljudlöst
ingen undrar när han drunknat.
Hur han dräpt sig vandrat knappast
undrat.
Fri vers (Fri form)
av smultronbergen
Publicerad 2013-07-08 01:13
ej medlem längre
jag läser en text som utvecklas allt eftersom den skrivs, ljudande. mot slutet lysande gungar-undrar-drunknat-vandrar. innehållet då? som en recension av en person. svårt ämne att ro i land, med ekan verkar nå strand
2013-07-08
ej medlem längre
skrivkonst, tycker jag, bra sådan
2013-07-08