Minnet av det enkla tar emot mig
med öppna armar.
Redan smakar blodet dyrbart,
medan kroppen är bitter erfarenhet.
Vigd som ett heligt offer
strävar jag sakta uppför bergväggen.
På krönet väntar meningslösheten
som fångats av ensamhetens
sorlande publik.
Och under mig lever kvarglömda steg
i symbios med slippriga fotfästen.
Mitt i livet.
Fri vers av Mats Kitok-Lundmark
Publicerad 2013-07-24 16:45