Du är mina dagars upphov
en dröm om närhet och äkthet
Dig har jag velat älska sedan tiderns begynnelse
men tiden har stått still
Ett gulnat fotografi av dig i mitt slitna fotoalbum
ger mig längtan, en förskräcklig längtan
Men du är sedan länge svunnen
förlorad i din otillräcklighet
När jag ser dig gå i din själs ruiner
sörjer jag i varenda cell
Men sorgen är kantad av visshet
att du aldrig varit där för mig
Utan använt mig för din egen skull
att skapa en arvinge till din skuld
För bådas vår skull är det dags för mig att ta farväl
och vända blicken till dem jag skapat
Åt dem vill jag binda vackra kransar av kärlek
beströdda med livets glitter och glamour
Fri vers (Fri form)
av Linil
Publicerad 2013-09-21 00:45
Nasrin
väldigt fin och berörande!
2013-09-21