det finns inga rätt. och du med käften vidöppen och dreglande. avsmak.
eller jag med saliven sprutande och ha-begär. kan inte släppa dig ens nu
som om vi skulle kyssas igen.
du är en mur och jag vill klättra men inte för att komma till andra sidan.
jag vet att det inte finns grönt gräs ens under snön.
bara asfalt och betong
som om du skulle låta mig vara överst
jag sätter på mig knäskydd, för att klara allt krälande vid dina fötter
allt bedjande jag ägnar mig åt.
inte på bara knän. jag får så lätt sår
som vägrar läka
jag har redan grus under min hud. och taggar som inte går att dra ut
får jag chansen att visa dig en dag.
hur solen gör för att gå upp. jag drar i rullgardinen. avskyr smällen som skrämmer.
bländas om och om igen för att lagra energi nog att en gång kunna blända tillbaka.
kalla det hämnd om du vill. jag känner bara kärlek. nyfiken och förvirrad
kan du inte bara ge henne lite tid.
och en kopp te
Fri vers av sofialovisa
Publicerad 2006-03-09 20:12