Jag fick höra, att man kan älska någon, men ändå inte kunna leva sitt liv ihop med den. Det stämmer ganska bra på oss, för min del.
En stor del av mitt hjärta har flyttat, flugit bort från mig. Det känns så tomt. Jag kommer sakna dina andetag, uttrycket i ditt ansikte när du läser eller ser en film. Jag kommer sakna värmen från din kropp, den du utstrålar dygnet runt.
Jag kommer sakna alla skratt, jag kommer sakna ditt lilla leende och dina bruna ögon. Jag kommer sakna dina axlar, som jag älskar att vila händerna på. Jag kommer sakna dina varma läppar, din tunga och hela din personlighet.
Men jag kan inte leva ihop med dig.
Jag kommer sakna timmarna i soffan, där du fått höra om mina innersta plågor, min ångest och min stora skam.
Jag kommer vara tacksam resten av mitt liv, för att du fått mig att inse, att inget var mitt fel. Jag kommer alltid önska dig allt gott och alltid hoppas att du når dina mål. Linus. Du är det bästa som hänt mig.
Och jag önskar jag kunde göra många saker ogjort, precis som du antagligen gör. Vi har tabbat oss båda två, men det vi haft och alltid kommer ha är så mycket viktigare än så.
Jag kommer, på något sätt, alltid komma ihåg dig från timmarna i soffan, när jag låg i ditt knä och bara njöt av att få ha dig. Jag kommer komma ihåg dig som den som hjälpte mormor uppför trappan, den som kittlade mina småsyskon tills de tjöt av skratt, den som fick mitt hjärta att bulta vid första ögonkast.
Fri vers (Fri form)
av Under ytan
Publicerad 2013-12-24 13:59