Jag fann ett rep
Det vackraste rep jag någonsin skådat
Och jag tänkte förundrat att framför mig
fanns ett rep fritt från fel och brister
Sträckte mina armar mot det
och just som jag slöt mina fingrar runt repet
förvandlades det till en grotesk orm
Ormen bet min handled
och jag föll till marken
Tänkte, medan giftet flöt i mitt blod,
att en brist hade visst repet ändå
Trots att ormen var enormt stor
och dessutom bitit mig
Kan jag inte sluta förundras över
hur vacker den är...
Fri vers av Rider_on_the_Storm
Publicerad 2004-08-27 22:17
Sandra Petersson
är inte guld som glimmar.. vacker dikt!
2004-08-28