Den fyller min kropp in ifrån som cement
Jag känner hur jag blir tyngre och tyngre
Jag orkar inte bry mig, fyll upp skiten bara
Jag är beredd, jag har gjort det SÅ många gånger förr
Jag vet att jag överlever
Dock vet jag också att för var gång blir jag hårdare och hårdare
Kallare och kallare
Efter alla dessa gånger börjar jag fundera om man till slut kommer dit att
hjärtat slutar slå
Att det blir förkolnat, stenhårt?
Så många gånger har jag kravlat mig upp, men som alltid är det drömmen
om kärlek och lycka som sopar undan mina ben!
Kanske det nu är dags att ge upp
Sluta hoppas och inse
att kärlek och lycka var inget för mig?
Tomhet och ensamhet kanske är vägen för mig...
Fri vers (Fri form)
av Misserla
Publicerad 2016-09-28 11:21
Zandor
det kommer...fortsätt kämpa
2016-09-28