Jag satte mig i bilen, behövde köra flera mil
Men avstånd och långa vägar skrämmer ej
Att få svar från det förflutna
Att samla varje pusselbit hör till mitt öde
En stilla bris känns i sommarnatten
När bilen lämnar storstaden bakom
Och reser längs nästan tomma vägar
Två ensamma lyktor leder mig i sökandet
Timmen må vara sen när jag anländer
Men det är aldrig försent att sluta sitt inre
Och känna ett tryck som lossnar
En sten som faller från ens bröst
I tidig gryning som nalkas mot horisonten
Ett hus från barndomen fyller mitt hjärta av värme
På en gata tömd på liv står jag framför mitt forna liv
En värme, en kärlek som så sällan manifesterar sig
Fri vers av Masterlord
Publicerad 2016-09-29 17:21