Solstrale… amaryllis den sanna metaforen för liv i anden... vad blir kvar efter att du sagt allt du ville ha sagt... vad blev resultatet av att ställa någon till svars...
skottsalvorna sköt ut orden i luften
ordstormarna likt hopar ett kluster
svärtade med sot - förakt hat lögner
riktade mot kroppens inre mjukdelar
ingångshålen var mycket små så små
knappt skönjbara för blotta ögat ditt
invärtes knappt några skador syntes
salvorna brände sig mot hjärnans mitt
orden tog sig in och trängde sig sen ut
utgångshålet lika stort som en kropp
bitarna splittrades utspridda i tidshavet
enorma destruktiva krafter frigjordes
alla skulle nu dricka ur denna källa av liv
hon som fött alla dessa barn till världen
barn som nu skulle bevittna all förödelse
hela släktträdet rann ut ur timglasets sand
Fri vers (Prosapoesi)
av Solstrale
Publicerad 2016-12-21 10:43
ej medlem längre
mycket skarpt svetsat, gränsar till det fantastiska, denna dikt, känn bara på dessa rader: "orden tog sig in och trängde sig sen ut utgångshålet lika stort som en kropp bitarna splittrades utspridda i tidshavet enorma destruktiva krafter frigjordes" visst är det lysande! tack.
2016-12-22
Peter Söderqvist
Fantastisk text, där orden jämförs med kulor. Kraftfull metafor.
2016-12-21
Marita Ohlquist
Bra skrivet om ordens enorma förödelse!
2016-12-21