Aldrig är naturen så vacker som när det är tidig morgon och jag får uppleva sjön Orrleken som är en av mina älsklingsplatser.
en bygd i vila
sovande, ljudlös
här fann jag
mig själv en afton
och vandrade
mot en sjö en morgon
en man,
det finns en man här
som håller mig kär
de blånande bergen
möter gruvorna
och stenarna glittar i solen
på vägen som leder fram
mitt Dalarna
nu är jag hemma
Fri vers av StinaJ
Publicerad 2017-06-04 12:59
ej medlem längre
Väldigt bra skrivet. Tycker nog allra mest om det här stycket: "de blånande bergen möter gruvorna och stenarna glittar i solen" Här finns bra och intressanta kontraster mellan vemodet i de avlägsna blå bergen, men ändå en känsla av samvar och glädje när bergen möter gruvorna. Gruvornas mörker kontrasterar sedan mot stenarna som glittrar i solen. Skickligt!
2017-06-11
ej medlem längre
Ibland är det spännvidden som talar mest, från Plath till Dalarna, en tvåsidig väg från förtvivlan till ro, må båda vila i ...
2017-06-04
ULJO
Fint skrivet om din hembygd
2017-06-04
Marita Ohlquist
Fint förmedlat om att både du och kärleken har hittat herm!
2017-06-04