Hon pratar och känner med hela sitt ansikte
Stretar ibland, spelar stor då och då
Hon klurar och säger hon gillar att skoja
En Iver som sprakar tills ögonlocken faller på
Hör hur hon snarkar
Vem vet vad hon drömmer
Det är nåt visst med åldern
som skänker ärligt hopp, allt blir bra ändå
Hon ropar god morgon pappa, och hoppar till mig
Håller sen min hand när vi går längs gatan
Lummig av skrattet likt dofter från äng
Ett vänligt, oändligt vidunder,
är dessa ögon två
Bunden vers av Simotek
Publicerad 2018-05-09 23:04
överlevaren
Rart...ja de små liven, härligt med barn!
2018-05-19