Historien har kanske en poäng eller inte. Den kan i så fall vara 'inbakad', likt en Calzone eller ett flygande tefat. Ja, du vet ju precis vad jag pratar om så det verkar då så onödigt att som behöva förklara det som så självklart är.
Fyra män som träffats för att spela poker sitter och fikar kring ett femkantigt bord med grön duk. Den påminner om ett biljardbord till färgen, men filten är till för att hindra korten i leken från att glida vid given. De har frikväll från kortspelet den aftonen, eftersom en av dem Hugo, inte har dykt upp och en av dem kan meddela att det kommer han inte att göra heller, eftersom han har dödats av en person som fick för sig att han var en and. Så Hugo, som tillsammans med andra människor, samlats för att skjuta på 'sittande fågel', är död. Han dog 'med stövlarna på', skulle man kunnat säga. Han var klädd för jakt med hagelbössa, patroner och sällskap av kanske elva personer. Så de tillsammans skulle ha utgjort ett dussin, troligen någonstans i Medelpad. Det vill säga på landsbygden och en bra bit från närmast skog. Det var odlingsbar mark så långt ögat kunde se. Fast orsaken till att det inte gick att se horisonten, berodde främst på att skogen stod i vägen. Men själva åkrarna utgjorde i vilket fall en tillräckligt stor areal för att de skulle ha 'fri sikt' åt alla håll. Ungefär som i en eller annan skärgård, där horisonten kan utgöras av små öar, vilka kan tyckas godtyckligt utspridda och utgörandes en sorts 'stopp' för just att se 'till horisontens rand'. Som utgjordes av vatten. Det vatten vilket omgav öarna. På slätten kunde öar av spridda kullar med sten eller sly, påminna om just en skärgård. De fyra männen har alla sin egen relation till varandra och även då till Hugo. De är dessutom på 'fel sida om strecket', det vill säga att de är femtio år fyllda och något litet över det. Det är tisdag kväll och efter jobb. Olika arbeten, men gemensamt för dessa jobbare, är att ingen av dem jobbar natt. De har fått höra av Martin, som är en av gubbarna, att Hugo inte kommer den kvällen. Att han inte kommer någon annan kväll heller, eftersom han har 'kilat vidare'. Ingen av gubbarna har lust att spela kort, utan de sitter där och smuttar på en het dryck och någon av dem, kanske är det Martin själv, föreslår något oväntat. De kan väl berätta varsin historia. Den kan handla om Hugo eller inte. Den kan ha med sanningen att göra eller inte. Den kan ha dem själva som huvudperson eller inte. Så vem ska då börja? Kanske ska de gå i bokstavsordning? Eller ska Gunnar börja? Eric står gärna över till senare. Billy kanske vill börja då, för att sedan avlösas av Henry? Det är förstås ett internt skämt. Henry finns inte i kretsen längre. Han tog en paus från gruppen och försvann. Ingen hade sett honom sedan han lämnat återbud en gång för nu så länge sedan. 'Att ta en Henry' är att ta en paus. Gunnar vill berätta om Hugo. Så han börjar med det och det tar en stund. Han avslöjar inte om det är en sann historia eller inte. När han slutat berätta, blir det tyst en stund. Sedan börjar Billy säga något. Det var egentligen Billy som skulle börja, men så hördes Gunnar tala. Billy har en sävlig stämma och den är knappt hörbar. Inte för att någon har stort mycket ljud för sig, enstaka skrap med en fot eller att någon släpper väder och det knappt hörbart. När var och en berättat var sin liten historia, som ingen av dem har någon poäng eller 'knorr', utan bara är något de vill ha ur sig. Så sitter de tysta tillsammans och en del av dem tar påtår. Då kommer en av dem, Billy, på att det där om påtåren, det har han visst berättat om redan förut. Trots att det nog inte var självupplevt, men han hade visst hört det av Hugo först. Sedan ansett att det kunde vara värt att föra vidare, eftersom det var en så kort historia och med humor i, så kunde han få någon att dra på munnen också.
Prosa (Fabel/Saga)
av lodjuret/seglare
Publicerad 2019-08-28 00:02