Vinden rör vid träd och människor
dör bort
som dagen
som morgonens fåglar
jag grävde natten
ur köttet av en död sol
i kroppen flykt av ord
en lapisblå ven
tiggandes om förlåtelse
en motsats och ett ansikte
någon annans ögon
kan inte se
det saknade
jag får inte bortse från livet
minnas ge det mitt blod...
Fri vers (Fri form)
av Domenico
Publicerad 2019-09-19 08:21
Lena Staaf
Pulserande dikt, förstärkt känsla av grafiken!
2020-07-26
ej medlem längre
"jag grävde natten ur köttet av en död sol" Fantastisk metafor!
2020-07-25
HelenaW
Stark text som väcker tankar..
2019-10-04
ej medlem längre
ja så pulserar vi människor i våra liv motsatser - förlåtelser - saknader fint!
2019-10-01
Bjarne Nordbö
Det är alltid något med blodet. För rött, för tunnt, för tjockt...förgäves. Snyggt plitat av dig. Gillas till morgonkaffet.
2019-09-24
ej medlem längre
poetiskt och grafiskt pulserande och vackert.
2019-09-21
ej medlem längre
Venerna, träden och människorna. Förlåtelsen, det lapisblå, saknaden och blodet. En dikt så full av kroppslig sinnlighet att den känns i mitt blodomlopp. Livet. Stort!
2019-09-21
ej medlem längre
Den inledande strofen är bara så slående, fängslande och vacker, en dikt i sig. Smekt av livet och dess vackra ändlighet, en ändlighet som påminner oss om att vara närvarande och känna dess puls.
2019-09-19
ej medlem längre
Vemodigt. Livet ger och livet tar, Oavsett om du är blåblodig eller en self-made-man
2019-09-19
ej medlem längre
Så fin!
2019-09-19
Lena Själsöga Keijser
dina ord blöder därmed är orden inte så kallat bara ord lapis lazuli du vackra vad är förlåtelse och kanske någon annans har behov av att höra det de egentligen ser att det tas emot
2019-09-19