Pang
Som att halka på en isfläck
åkte rutschkana rakt ner
i djupet
Sex år, som igår
När jag sänkte garden
kom en högerkrok
Raklång ligger jag i leran
förvånad
Kylan kommer krypande
igenom tyget
Stenen i bröstet håller mig
stadigt kvar
Kippar efter andan
Tankarna maler sakta ner mitt
försvar
NEJ!
Min själ ropar, du måste andas
Det är ingen sten, ingen lera
Kravlar mig sakta upp, benen som gelé
trycket är kvar, jag är lerig men
andas, ryckigt
Skakad, fryser
men lever
Helena 2019-09-26
Fri vers (Fri form)
av HelenaW
Publicerad 2019-09-26 09:16
Domenico
Livets återkommande ronder i ringen...visst är det märkligt hur vi ändå oftast reser oss...men i tillbakablicken rädslan för ännu en match om hörnet... Härligt att ha Dig här!
2019-09-26