Sorgen och saknaden
efter mina barn
är som ett gruvhål i magen
fyllt med giftgas som bubblar upp
tårgas svider i ögonen.
Men värst är skammen
som gröngul spya i halsen
när barnen kommer på besök
och vi går ut på gården
med kontaktpersonen.
Grannarnas undrande blickar
varför barnen inte bor hos mig
jag hatar dem
och önskar att även deras barn
blev familjehemsplacerade.
Jag går med sänkt blick
koncentrerar mig på att iaktta barnen
de tittar tillbaka på mig
med blickar fyllda av frågor
och oändlig kärlek.
Fri vers av Lena Staaf
Publicerad 2019-10-04 17:33
KattenKin
Jag tror inte skammen är värst, det betyder ju att vad andra tycker och tänker känns mer inom en mamma, än längtan, saknad, och sorg, men jag förstår att du ville beskriva hur pass stor den ändå är. Ett nederlag som är förnedrande att bära inför åskådare som lyckats bättre och därför känns som förhatliga fiender. Min tolkning.
2019-10-10
Blomma-Stjärna
ja, det är svåra teman du tar upp utan att blunda kärleksfullt trots allt - "barnen med blickar fyllda av frågor och oändlig kärlek"
2019-10-05
Per Rydberg
En vackert talande känslobeskrivning av något outsägligt svårt! Tack.
2019-10-05
ULJO
Man får tänka att lösningen för barnen är just den att de biologiska föräldrarnas omsorg hade kunnat skada barnen så mycket mer..
2019-10-05
Öknens Ros
Barnen, de vi älskar allra mest, som oftast lider i tysthet.
2019-10-04