Jag simmar upp till ytan
hämtar luft
dyker igen.
Havets gåtor är bepansrade
med kraftiga skal.
Andetaget räcker inte långt
på jakt efter endemiska varelser
med kamouflage och rustning.
Det finns stunder
som aldrig upphör.
De ljuder som en efterklang
i ett rum utan slut.
De snöar uppåt
små bubblor av klarsyn.
De briserar när de når ytan
minnets tysta explosioner.
Fri vers av Rafmagn
Publicerad 2019-10-23 22:50
Kungskobran
Fin dikt med mångfasseterat innehåll, endemiska varelser i havet är dock svåra att finna
2019-10-24