Ta av dig hatten. Bocka djupt.
här kryper sanning fram stegrar
sig som häst vettskrämd. Ta min
hand under tallkronans längtan
2012 det år då poesin vann över
meditation. Jag såg dig ur min
inre kunskap. Likt jagad lycka
min text är åter punkter skrivna
till envar. Du en dammig dröm
intryckt i nåt hörn
som när livet stillnat alltid på
något märkbart vis mig
berör
dina gator blandade med doften
av ett tea ett som länge framkallade
så mycket att illamåendet
steg det var inte kamomill nåt
fruktigt ton av aprikos
det är aldrig vi och alltid vi
och alltid förblir jag den där
konstnärinnan fast hemlig,
gömd som väntar dig som hon
Thåström genom äktenskap
barnafödslar
men du något mycket motsatt
likt realismens vägg och hon
förstår förstår nog mycket väl
likväl som du aldrig någonsin
förstod förstod människan i mig
hur väl jag kunnat älska
då älskade oss än
Fri vers av smultronbergen
Publicerad 2019-10-23 23:30