Bilarna kommer ifrån bägge håll ute på leden, åker oavbrutet bort. Som bränningar, som andetag. Alla gångvägar, inte minst den som löper i tunneln under bilvägen, är våta som munnar, som nakna ögon efter gråt. Döden flämtar till bakom gardinen och då jag lämnar bostaden och går ut så ställer jag mig gärna i en port, vilken som helst i vilken stad som helst i Europa, med ryggen mot trottoaren, minns mina år på gatan, minns hur jag inte ville gå hem, minns hur jag inte visste var jag var, kommer ihåg att jag ville stanna kvar.
*
Fri vers av Per Teofilusson
Publicerad 2019-12-04 21:43