Jag älskar dig för min osäkerhet -
och att jag inte helt älskar mig själv.
Jag vet väl väl vad vissas kärlek inte vet;
den är en spegelbild av skärvors visningsvälv.
Och ingenting i skärvor är heläkta
förutom att förfalla och försmäkta.
För i kärlekens nytid en av hundra
är du, en tajga på nutidens tundra,
här är inga rosenhärskarängar,
ej pigor, ej drömstigarnas drängar,
försmäktar vi är nätets nästa nära -
en väv, att samtidsframtiden förtära.
Bunden vers (Rim)
av anathema
Publicerad 2019-12-14 01:31