Svävande iväg
Mot en ny gryning
Att födas på nytt
ur gårdagens aska
Alla bär vi en fågel
Fenix inom oss
Vad källans namn
är som den hämtar
sin urkraft ifrån
Det förstår man
sig kanske inte
så noga på
Men det har väl
Ej någon större
betydelse?
När allt till sist
börjar om igen
Men i en annan
Riktning inuti
Från
sin egendomligt
outsägliga mening
När plommon trädet
spricker ut sina skira
knoppar i den första
Försommar värmen
Utan att be om lov
Fri vers av Sefarge
Publicerad 2020-04-04 14:40
Scarlett Miryam
Åh... (Du vet när jag bara skriver "åh" för att jag blir förstummad? Grattis till dig som skriver så, och till mig som fick läsa - och känna ÅH.)
2020-04-06
Bodingen
Tjusigt på min ära, nystart.
2020-04-05
Kungskobran
Fint, gillar speciellt "utan att fråga om lov"
2020-04-04
Lena Staaf
Vacker dikt som ställer de stora frågorna om livets kretslopp.
2020-04-04