Solstrale… jag och mitt älskade barnbarn Sebastian. Gud vad farmor saknar dig!
koppar utan fat kom till världen...
faten fick stryka på foten, underligt
men innan var det kosa med handttag
örat hade inte tillfogats koppen ännu
vi finner detta öra var morgon till kaffet
undrar stilla om det lyssnar till oss
tallriken var skapt för att hålla vätskan
så den inte spilldes ut över famnen...
ja för vi hade inte bordet vid öppen eld
skålen kom och innan dess var där kosan
en kosa med ett handttag att dricka soppa ur
ett handttag att hålla sig i för att få i sig föda
undrar vad det att hålla sig i något betyder...
käppen skapades för att kunna ta stora steg
kanske på vandring hoppa över bäcken...
ta sig till andra sidan för att finna örterna
de man skulle koka soppa eller en kopp te på
kanske skulle örterna läka sår eller bota sjuka
med käppen plockade vi ned frukten att äta
undrar vad en käpp skulle mer symbolisera
på mitt knä sitter ett barnbarn och gungar
i min famn kan jag hålla honom tätt intill
i mitt hjärta fylls kraften på och i mitt minne...
söker jag berättelser att delge som passar stunden
han grubblar över tingens vara eller icke vara
jag berättar om hur vi kan jobba på vår trevlighet
barnet gör mig uppmärksam på varats innersta
att han bjuder mig sin visdom genom metaforer
det är berikande att lyssna på barn och känna ro
hans lösning på min synproblematik är kärleksfull
jag kan vara liksom ett öra på koppen så du hittar
då bränner du dig inte eller snubblar, låt mig bli din käpp
Fri vers (Prosapoesi)
av Solstrale
Publicerad 2020-04-20 08:59
Marita Ohlquist
Vilken underbar liten kille! Man skall aldrig undervärdera barns förmåga att tänka, känna och dra slutsatser!
2020-04-20
Lena Staaf
En så fin och rörande text. "Jag kan vara som ett öra på koppen åt dig". Tingens symbolik i livet.
2020-04-20