Ett stycke av natthimlen
vikt över burarnas spjälor
– de sovande små djuren
med vattrade pälsar, skygga
malande munnar –
all denna tomhet
krackelerar
i deras kroppar om nätterna
idisslande drömmar
där ängarna sträcker på sig
som vore de nyss stigna ur en stor sömn
dit ingenting äger tillträde
som inte lämnar i utbyte
ett minne av krispiga blad, en munfull solljus
den svalkande blåsten
en famnfull rök
över de svartnande gräsen
hennes namn uttalat
en första gång
drömmen som står öppen
mot sin egen
dröm
Fri vers av Grävling
Publicerad 2020-05-19 16:29
Duende
Alltsååå vad fint.
2020-05-24
Ulf Carlsson
En pastoral från de saligas ängder. Endymions dröm om döden.
2020-05-19