jag klev ur kistan
lade mig på det kalla stengolvet
lät en historia väva sig själv
tog farväl av en svart fjäril på min panna
tog emot dina ögon
jag klev i kistan
tog ryggsim ut mot mitt utslocknande
vi slets i onödan mellan våra ögon
lät en historia väva sig själv
dårars slarviga amen till ljuvaste livskyssar
Fri vers (Fri form)
av Fredrik Axelsson
Publicerad 2020-07-03 06:11
Rublev
Två koncentrerade strofer som rymmer så mycket av relation och ensamhet, av liv och död – en passionerad kärlekshistoria! Titeln är tvetydig/svårförståelig, och utmanar mig som läsare till en kreativ vandring genom orden. För mig känns den meningsfullaste tolkningen att titeln syftar på att som trädet 'skjuta nya skott'. Det finns dock en risk att ditt val av titel förvirrar mer än det berikar. Diktens otvetydiga centrum är ett, men samtidigt två: ”lät en historia väva sig själv”, som i respektive strof formar två olika narrativ! Men berättelserna är ändock djupt förbundna. Kanske kan man säga att diktens jag och vi delar varsin dimension av samma berättelse! Ett mästerligt upplägg! Första strofens tre inledande rader samspelar mycket bra, liksom andra strofens fyra första rader. De förbinder också stroferna ypperligt med varandra. Däremot upplever jag ett 'glapp' mellan tredje och fjärde raden i första strofen. Som att något saknas. Har en liknande känsla inför andras strofens femte rad, även om karaktären på ’glappen’ är väsentligen olika. Jag prövar med radbryt: jag klev ur kistan lade mig på det kalla stengolvet lät en historia väva sig själv tog farväl av en svart fjäril på min panna tog emot dina ögon jag klev i kistan tog ryggsim ut mot mitt utslocknande vi slets i onödan mellan våra ögon lät en historia väva sig själv dårars slarviga amen till ljuvaste livskyssar - - - - - Nu blir det tydligare att den nya andra strofen beskriver vad som hände efter att första historien vävts sig. Och att den avslutande fjärde strofen är en beskrivning av den sista historieväven. Jag berörs djupt av detta vackra och smärtsamma livsdrama, om att bli sedd och bli seende, om att ta farväl och att mötas, om att bekräfta verkligheten!
2020-07-03
ej medlem längre
Underbar läsning av en dikt med stark personlig prägling. Jag fastnar för det svartvita temat som cirklar kring livet och döden med kärleken är den sammanhållande kraften. Kampen kanske ytterst handlar om att sluta kämpa och släppa taget.
2020-07-03
alicja lappalainen
Ett förhållande i en dialektisk ordning som tes- antites- syntes.
2020-07-03
Gunnar Hilén
För mig är "vi slets i onödan mellan våra ögon" en nyckelrad i en vackert komprimerad dikt om kärleken...dess jävliga ljuvligheter.
2020-07-03
Hopplös själ
Mm,vacker och sorgsen säger jag. Tänker också accepterande likt Kajan men mer av att något som borde blivit av föll mellan livets stenar och alla dess livsöden. Min tanke cirklar också kring den svarta fjärilen och vad den står för!?
2020-07-03
Kajan
Känns som ett återvändande till livet genom kärlek eller en tro; och kanske även om acceptans och ett överlämnande. Fin och mycket läsvärd.
2020-07-03