Jag var en vas. En blå vas med blommor på.
Jag stod där ensam på en byrå, någon gång satte någon blommor i mig.
En dag när någon städade föll jag i golvet och jag förlorade en flisa.
Som om inget hänt blev jag åter ställd på byrån.
Det gick ett tag någon blev arg och slängde mig i golvet. Jag hade inget värde .
Någon limmade ihop mig med något kletigt och det var lim.
Det kändes fel, som om jag vore sönder nästan.
Så en dag blev ned tagen och slängd i en tunna ibland en massa annat .
Jag var sönder för alltid ... ingen vill ha en trasig vas.
Jag kunde inte lagas mer .
Jag var en gång en vas.
En blå vas med blommor på ...
Fri vers av Carmen Sjögren
Publicerad 2020-07-08 23:14
angela Täubert fd Jansson
Så kan livet te sig för oss alla. Välskrivet med mycket känsla.
2020-07-09
snöö
Vemod och sorg, men en fint skriven dikt!
2020-07-08