Tråkigt är det nu för tiden
det finns inget jag har att göra
Tv-spel gör min själ förvriden
utvecklingen det störa
Vitaliteten finns inte kvar
så det kanske inte gör ett dyft
Tiden blir i alla fall inte onjutbar
å alla själens frågor håller tyst
Vad gör jag här egentligen?
Känns som jag något har att uträtta
Är det kärlek som livet är väsentligen?
Erfarenheten har mig att berätta
I ensamhet mår jag bäst
det har jag övertalat mig därom
Längesen jag hade en gäst
långt innan Covid-19 kom
Så vad är meningen att jag ska göra
Sova äta jobba dö?!
Vet inte vad jag har att tillföra
innan det är dags för adjö
Själen under tankens avtryck
försatt i dess gastande träldom
Formas efter dennes uttryck
å inte efter dess egen visdom
Rädsla ångest oro bävan
blir det lätt därav
mod kärlek kunskap, borde vara dess strävan
rent ut sagt ett krav!
I stillhet försöker jag mig försätta
Observera lyssna klarhet ges
Kanske det min vilja kan mätta
och själens längtan kan förses
Tar mig djupa andetag
tills tankarna mina upphör
Känner min vördade själs behag
här är det tankarna tillhör
Med autopiloten av
flyger jag likt fågeln fritt
Mot horisonten över öppet hav
valet är nu mitt
Nu återstår det bara att se
vilken väg tystnaden har min själ att ge!
Bunden vers (Rim)
av PranaMystic
Publicerad 2020-07-22 09:08
Svart svan
En finurlig vinkling här som ställer själens inneboende visdom i kontrast mot tankevärldens redan gjorda träldomsskapande avtryck... frågan inställer sig såklart huruvida någon väg ut ur denna till synes ändlösa pendling mellan själens längtan och tankens avtryck går att föreställa sig, och den besvaras faktiskt med att det är den inre tystnadens fria vägval som formar den vägen... hur ett val går till utan tankens inblandning besvaras dock inte, men kanhända kanske karmabegreppet kan passa in här... en tankeväckande text är det i alla fall...
2020-08-03
Brunluvan
Tystnaden kan vara magisk. Tack för en bra text!
2020-08-01