Skogen växer allvarsamt
Ute på skärgårds ön
Anar alltid blåstens styrka
Med berget under sig
Och de flödande vatten
massorna från ett svalkande
innanhav
Håller tidens tand ifrån
sig ännu ett tag
Under susande mossiga
grenar tittar hermelinen
Med pepparkaks pigga
ögon fram mellan murkna
stubbar
Den bryr sig inte om
hur den hamnade här
Bara den överlever
Långt bort blandar
sig mislurens tjut
med en kyrklockans
svaga klang
På något sätt känner
man sig hemma här
Trots att man befinner
sig på helt främmande
mark en liten stund
Innan färjan vänder
åter till en annan tid
Fri vers av Sefarge
Publicerad 2020-08-07 17:18
Bodingen
På 70-talet blev man välkomnad i en viss skärgård med en målad stenhäll. "Badjävlar" stod det he
2020-08-11
Pia Laurell (fd Kal Wallin)
Fina strofer att läsa om ett besök i skärgården. Dina ord ger vackra inre bilder.
2020-08-10
Sebastian A.K Hagman Sundström Lejonsjäl
mycket bra! naturens harmoniska tidlöshet <3
2020-08-09
Kungskobran
Känns som vår ö, färjan går en gång varje halvtimme
2020-08-09
Elisabeth Nilsson
Finstämd naturlyrik att njuta av!
2020-08-08
Scarlett Miryam
Hemma är där du möter dig själv! Och ibland sker detta just i vad man tror sig inte ha sett förut.
2020-08-08
Lena Staaf
En stunds vila i naturens sköte, långt från allt det timliga. Vacker dikt!
2020-08-07