tiden försvann
Nej
det går inte att spara levd tid
den som det trodde
hur mycket jag än försöker
rinner den mellan fingrarna
Plockar bland dina skjortor
tar tag i en livrem
bläddrar bland foton
och försöker minnas tiden vi hade
då
men den är som bortblåst
Tiden försvann med dig
som en urflugen skjortknapp
kvar står jag
med en hålig strumpa i handen
och ett förlorat sammanhang
Fri vers av stormengudrun
Publicerad 2020-09-16 00:09
ej medlem längre
Hej Vilken djup och fin dikt... berör mig.
2020-12-03
stormengudrun
Tack alla för era fina kommentarer :-) Det var precis så här:-/ idag är det fem år sedan begravningen, i en annan tid.
2020-09-21
Kajan
Enkla, vardagliga saker här berättar historien på ett så ovanligt sätt.
2020-09-21
Faltianoz
Väldigt gripande. Kan känna saknaden.
2020-09-21
SIDA GULDPOJKE
mycket bra. du säger inte ut allt. men det du säger är precis tillräckligt. bravo.
2020-09-16
Nils-Robert
Den dikten blev riktigt bra. Ha en bra dag N-R
2020-09-16
Nils-Robert
Så fint uttryckt om längtan åter.
2020-09-16
Lottie Ålhed
Insikter som går att spara . Applåd och bokmärkning från mig!
2020-09-16