Foto: AndLou
Nu när stjärnorna lyser
i natt över byn
där uppe på randen
till Skattungbyns dal
En stjärnbeströdd himmel
full av sagogryn
blandas med röken från spisen
där i husets sal
Där jag sitter och sjunger
om långt flydda år
och min blick den är fäst
vid en falnande glöd
Då en ilande känsla
längs ryggen jag får
när suset från skogen
sprider minnet av död
Så melankoli fyller orden
i min tragiska sång
där sorgen för tanken
till ryggar så böjda
De som kröktes av skogen
för kolmilans gång
i ett slit som dock gjorde
de rika patroner nöjda
Med sin svett och sitt blod
kolarna sålde sin kropp
för att hungern och kölden
där i stunden betvinga
Ja jag sjunger min sång
för deras stillsamma hopp
så över nejden nu hör man
min klagosång klinga
Så en dag nedför gången
där i kyrkan i byn
i en urna med vördnad
så bär vi vår far
För vårt hopp om guds godhet
däruppe i skyn
gör dock att minnet i hjärtat
ändå tryggt lever kvar
Copyright © AndLou
Bunden vers (Rim)
av AndLou
Publicerad 2020-09-20 16:09
ULJO
Här känner man vibbarna av Dan Andersson. Så bra förmedlat.
2020-09-22
Elisabeth Nilsson
Jag lyssnade på din uppläsning. Den var fantastisk, precis som din dikt!
2020-09-22
bibbi ahrnstedt
Så rörande och sorgligt och vemodigt men fantastiskt diktat och rimmen...
2020-09-21
Elisabeth Nilsson
Finstämt vemod i Dan Anderssons anda! Ska lyssna på din uppläsning senare.
2020-09-21
Kaptenlöjtnant
En mkt bra dikt med fin uppläsning Den andas Dan Andersson
2020-09-20
Kajan
Texten doftar skog och svunna tider; härlig uppläsning och stor applåd!
2020-09-20
Sparvögat
Så fantastiskt ljuder dina ord om det förgångnas tid och arbetarnas slit... Underbar beskrivning av svunnen tid i en mycket närvarande och stark uppläsning!
2020-09-20