Foto: AndLou
Hon var där och då hösten personifierad i ett skimmer
ja i ett sprakande gyllenrött färgfyrverkeri
från det guldbruna och i rakt nedstigande kulörer
där på skogens ännu vidöppna kanvas
skuggorna som pressades in i jorden
de försvann när regnet strilade ner
ner genom trädkronornas så kompakta lövverk
där i det svaga gula ljuset under eken
hon snurrade runt och tycktes nästan sväva
färgernas flimmer reflekterades i hennes klarblå ögon
mungiporna darrade svagt i väntan på tårarna
dessa bilder som nu förevigades i mitt minne
tårarna kom till oss båda den kvällen
i detta stilla och skimrande höstdis stod vi där
och höll hårt i varandras händer
där i det som då blev vår allra sista höst
Copyright © AndLou
Fri vers (Fri form)
av AndLou
Publicerad 2020-10-08 10:49
den nakna poeten
det var som jag stog där och såg er väl beskrivet och formulerat mycket vackert Bravo !!!
2020-10-20
Ezmeralda
Ett avsked som är svårt. Tårar kan vara läkande men också sorgsna.
2020-10-09
Elisabeth Nilsson
Strålande bildrik dikt i höstfärg och vackert vemod, där avskedet talar i tårar. Och uppläsningen är så fin!
2020-10-09
Kajan
Fantastisk starka bilder frammanar denna text; som andas avsked
2020-10-08
bibbi ahrnstedt
Vackert skrivet om minnet av en vän, fantastisk bild den riktigt glöder
2020-10-08
Sparvögat
Ett minne att bevara i sitt inre...
2020-10-08