Lovisa blickar ut över sovrummet. Lämnar ogärna sin
säng. Lördag söndag då ska längtan styrkan ge
henne svar nog. Promenera . Orka vara
hungrig. Litegrann. Meditera och faktiskt även komma
nära guden den hon tror hon älskar. Lite så där försiktigt
lagom. Länge sen vi brann. . Vissa
texter samlas. Gås igenom extra men inte skapar dessa
illusionerade bilder någon framtid. Inte alls. När hoppet vinner
över vardagen slänger fantasin ut det nyinköpta köper
det hon allra helst vill ha.
idag har Lovisa synat korten. Något nytt angreppssätt. Hon
prövar vinklingen. Som då. Novellen. Behovet av den alltid
pockande när livets lycka inte förmår att teckna sig i
diktens form igen.
Diktformen stinker lugn kring ett tema enbart lugnet
manar fram. Där finns så mycket mer.
I novellform ska narcissismen få ben vingar kanske
ett och annat skratt. Hon är så ljuv då en verklig pudding
formligen pur och ivrig charm.
Se Lovisa ! Vad bjuder du oss på?
Låt mitt allvar vara. Min ödesmättade väg, min glipa mina
stränga livsvals kval.
men Lovisa ! Kom ut du måste ju se hur roande du är
inte faan finns där inte många unik är vad du är.
Ja. Hon var läkare och lika lång.
han var en enfald och dagen den blev lång.lycklig av en kvinnas yrkesverksamma
slit. En liten lurvig skit. Det visste allt Lovisa
hon visste allt för väl. Och bilderna luktade idag.
Lovisa såg hennes tråkiga karaktär såg svärmors trygga
städande och förnöjsamhetens bonader och i bilderna han
skapade valde. Lovisa var ingen enfald inte enbart sorg.
Lovisa var den halva utav allt som hade gömts. Det synliga
delarna. I bristen på stuns. Inköpen på affären. Samtalen
vid middagsbordet. Barnens vardag och deras ryggar över
barnens nacke. De enkla skratten. De förbjudna samtalen.
De dolda ritualerna. I mörker. Bortvänt.
Det är ur detta Lovisa minns sig själv. Ser sina val. Känner
en kraft av det djupt sexuella överta varje fiber och det är
i detta Lovisa ser sig själv. Den hon alltid var.
Det är så historien om individuationen dess process bör
skrivas. Bladens ådror drar.
Bunden vers av smultronbergen
Publicerad 2020-10-10 14:29