Ödmjukheten inför den där känslan av överlägsenhet samtidigt som tjatet från andra änden om värdelöshet borde ju rimligvis mynna ut i en viss lagomhet
Men den matematiken fungerar inte alls som man kunde ha hoppats på
Bergochdalbanan bara fortsätter ändå
den till och med ökar i fart
går lixom liite fortare efter varje krök
å andrasidan har vyerna visats inför synen många gånger nu och för var gång blir dom lite klarare
så tänk om det ändå är så att när tåget väl stannar
så ser vi allt klart på samma gång
Som om det fanns där hela tiden
om vi bara hade stannat
lixom
Fri vers av kråkan
Publicerad 2020-12-14 05:32
PPQ
så fin
2021-02-24