Idag tappade jag mig själv i väntrummet hos min husläkare,
jag hade en tid kl 10.30 för medicin diskussion,
och jag infann mig 15 min innan för att hinna skrivas in.
Men det kom människor akut som inte kunde språket,
så receptionisten var tvungen att lägga mycket tid på dem.
Klockan gick sakta men säkert och snart var den 10.40.
Jag satt på min stol och kände stressen komma som en
morrande hund som skulle hoppa på mig och bita mig
vilken sekund som helst...då pling, mitt nummer på väggen.
Jag skyndar mig dit stressad och för första gången känner
jag mig uppbragt och sur över att ha fått vänta och bli sen till
mitt läkarbesök för att receptionisten inte haft tid förrän nu.
Jag slänger ur mig några sura ord (hoppsan) var kom de ifrån,
och receptionisten mumlar något ohörbart som svar tillbaks.
Hon skriver in mig säger det blir 200 kr tack och ger mig ett
stämplat kvitto och säger irriterat, följ den gula linjen.
Nu är mitt humör på nollpunkten, men jag skyndar mig
efter den gula linjen rakt fram sen till vänster,
kommer fram till ett väntrum där det sitter en ensam kvinna.
Jag känner oron och stressen och ångesten som kramar om mig,
hoppas läkaren förstår att det inte är mitt fel att jag är 15 min
försenad, tänker jag. Sen väntar jag...och väntar...men ingen läkare
öppnar sin dörr och ropar mitt namn. Jag blir oerhört frustrerad,
går fram och knackar på läkarens dörr där lampan lyst rött hela tiden,
men ingen svarar, ingen öppnar allt är tyst och mina nerver är på utsidan.
Va fasen är det här tänker jag, först strular det i receptionen,
och nu med läkaren, jag har hunnit bli riktigt uppbragt och arg,
då det plötsligt kommer en läkare ut från ett annat rum går fram
till "min" doktors dörr låser upp och går in. Äntligen tänker jag...
straxt öppnas dörren och samma läkare kommer ut och låser dörren!
Då brister det för mig och jag säger högljutt, hallå är du doktor
den och den? Ja får jag helt lugnt till svar. Men jag hade ju tid
hos dig nu klockan 10.30 varför tar du inte in mig på rummet.
Hon tittar på mig och säger lugnt, vad heter du? jag säger mitt namn
och hon öppnar sin dörr går in och kollar datan och säger,
nej du har inte tid nu, men du hade en tid klockan 9.30, då sökte
jag dig överallt här på vårdcentralen. Jag hör det som i dimma.
Va kan det vara så, har jag tagit fel på tiden en hel timma,
har jag skällt och varit sur på personen i receptionen
fast jag själv var den som gjort det största felet, hjärtat slår
alldeles för fort, jag tar upp min mobil och tar fram meddelandet
jag fått och till min fasa så står det svart på vitt att jag har tagit
fel på en hel timma. Luften går ur mig, jag skäms otroligt mycket,
jag som är känd för att vara den lugna och timida hade burit mig
illa åt mot två helt oskyldiga människor, då förstod jag att anledningen
till mitt läkarbesök var befogat, jag hade nämligen några dagar
innan fått diagnosen djup depression, något jag inte hade förstått
själv, eftersom jag lever efter devisen "det ordnar sig alltid".
Men nu vet jag bättre och har bett om ursäkt för mina hårda
ord till de två personerna, och fått en ny tid till samma läkare.
Övriga genrer (Drama/Dialog)
av angela Täubert fd Jansson
Publicerad 2020-12-16 22:18
Öknens Ros
Alla kan vi göra fel nån gång.
2020-12-17