Foto: AndLou
Ganska så fridfullt ringlar nu vägen
och min nya vandring den fylls av liv
detta under en stillhetens betraktande
där på min helt nya resa utan mål
jag ser en sen länge slocknad dröm
om att nu försöka riva barrikaderna
från då när något ont där växte inom mig
och jag försökte injicera mening med en nål
när alla mina pennor de var vässade
men mitt papper förblev helt blankt
och ändå så växer nu ett hopp
om ett nytt och vackert Samarkand
ja jag letar efter en mening med mitt liv
den som faktiskt lämnat mig en gång
jag vill hoppfull blicka bort längs vägen
med ett nyskrivet manus i min hand
så ofantligt märklig är nu gryningen
där nu bara de sista dårarna är vakna
i det allra första bleka morgonljuset
här i de sista resterna av mitt gamla liv
men se där långt bortom horisonten
ja där byggs nu en helt ny scen
för min nyskrivna teaterpjäs om livet
dit jag nu försöker nå med stora kliv
ja för nu ska äntligen himmelen sopas ren
från allt det som en gång varit lockande
och allt det jag förvirrad en gång lämnade
men jag hade dock glömt att ta farväl
för nej den torkar aldrig den där tåren
den som jag själv har skapat i förnedring
alla de egna mörka bilder som jag sparat
har för all framtid ristas och präntats i min själ
Copyright © AndLou
Bunden vers (Rim)
av AndLou
Publicerad 2021-02-18 12:05
Solstrale
Känner en stor ande, som följer dig, ett vitt ark att fylla, hopp tro framtidsvisionen, önskan drömmar och kärleken till livet bereder du plats för med stor tillförsikt i orden! Tack!
2021-02-24
Kajan
En text med både hopp och tvivel; det nya som är här, men det gamla som finns kvar; för mig en bild av en själslig kamp som egentligen är avgjord men sårskorpor kan gå upp och de både påminner och gör ont. Bra och modigt skrivet om något svårt.
2021-02-18