På stranden där inga
blommor växer
En ilandfluten sjömans grav
Och på nio famnars djup
en båt i kvav
En änkas tårar intill korset
på en stenig strand
Där ingen sjöman ännu
gått i land
I vinden hör hon mellan
varje våg
En märklig men lockande sång
När hon genom tårfyllda ögon
kan ana en vacker fågelkvinnas ben
Och tänker att sången hon hört
Måste ha kommit ur strupen från
en siren
Bunden vers (Rim)
av Lottie Ålhed
Publicerad 2021-04-22 14:44
ULJO
Du gestaltar fruktan, sorg och förlust på fint sätt. Mycket läsvärd text. Kan relatera till texten av erfarenhet. Min morfar var sjöman och mormors oro fanns där hela tiden till den dagen han gick i land för gott.
2021-04-23
Lena Staaf
Stark dikt om sorg och förlust! Jag tänker på alla de sjömanskvinnor som med fruktan i hjärtat sett sina män segla iväg och inte vetat om de ska komma tillbaka.
2021-04-22