Barfotakänslan försvinner aldrig. Man föds ju med den.
Och den finns kvar, när man blir äldre.
Känslan av att pojkgå på varma sommarklippor, i kittligt gräs eller när man får grepp om klättergrenen.
Han går fortfarande barfota så ofta han bara kan. Gamle man.
Låter naturen strömma upp genom benen in i kroppen på honom.
Fötter som känselspröt. Som receptorer.
Fötter med minnen från savann.
Övriga genrer av Ingmar Hård
Publicerad 2021-10-27 09:54
Gawain
Barfota är världens förmodligen äldsta medicin, tyvärr lite bortglömd idag men aldrig för sent att upptäcka på nytt! Vackert skrivet, njutbart :)
2021-10-29
stormengudrun
Fötter mot kall hårdpackad grusväg - jag minns också:-) Tack!
2021-10-28
Melona
Åh. Jag förstår precis! Älskar den här dikten! Tack!
2021-10-28
Gunwale
Vad fint beskrivet! Fötterna känner, fötterna minns!
2021-10-27