kärlekens vind smekte min kind länge när
jag mötte den så full av värme och liv sådan
saknad och hunger släckte den inom mej jag
drack ur bägaren tills den släckte min törst på
saknade efter närheten som så länge har dragit
kallt i det stora hål inom mej sådan stark saknad
har plågat mej så länge men nu var törsten släckt
för lågan hadde tänts inom mej igen men min hunger
blev bara större på kärleken jag ville bara ha mer och
mer för jag har varit utsvulten så länge så för min hunger
finns inga gränser av värmen av lågan som brinner så vackert
och härligt djupt inom mej den smeker min själ som balsam
jag har jämnt varit så inget eller allt och det har jämnt varit så
att jag förlorar allt i mitt liv ensamheten blir till slut min vän
ensamheten äter sackta upp kärleken och mej bit för bit tar jag
slut inombords hoppet slocknar en bit för varje dag jag vet inte
hur länge jag ska orka eller hoppas på framtiden alla säger att det
finns någon för alla där ute ja där ute men jag sitter här inne ensam
Fri vers av den nakna poeten
Publicerad 2021-11-27 14:35