Allt längre och längre
ifrån hörde hon
Det surrande ljud
hon vävt in i handlingen
Som något overkligt
men ändå verkligt
Som om de två begreppen
På något diffust sätt
snuddat vid varandra
Och till slut valt att
beblanda sig med varandra
Allt eftersom pannans
veckade linjer slätats ut
mer och mer
och ett paralyserat
tillstånd inträtt
Där ögonlockens tyngd
dragit henne neråt
Fått hennes tyngd att
levitera
Svävande och upphöjt
Såg hon sitt liv
Ur en klarare vinkel
När det verkliga och
det osannolika beblandats
till ett klarspråk
Nästan verkligare än hon själv
där i rummet
Paralyserad av sömnens
alla otroliga skepnader
Som ändå tycktes mer verkliga
än verkligheten själv
Skapa | Skriva av Lottie Ålhed
Publicerad 2022-07-14 17:29
Kungskobran
Mycket spännande dikt
2022-07-14